Ytterligare två bloggare har haft vänligheten att recensera Café Rättvisan.
Först ut var Daddy som skriver en av de allra mest uppmärksammade bloggarna om pappors och barns rättigheter i Sverige:
"Det är en bok som på sitt sätt verkligen gör skäl för sitt namn och som kommer att skänka er många roliga skratt, även om en del kan komma att fastna i halsen. Det finns nämligen även stråk av allvar och tragedi blandat med det humoristiska."
I en mycket uttömmande recension konstaterar han att Café Rättvisan "är satir när den är som bäst".
Författaren tackar och bugar.
Också Ekvalist är positiv och kallar romanen en "skicklig politisk satir". Men även hans skratt fastnar stundtals i halsen "på grund av bokens många passningar till verklighetens könskamp i Sverige".
Jag kan bara hålla med. I ett rimligare debattklimat hade Café Rättvisan inte kunnat skrivas.
Tack till båda recensenterna!
Det där med "skrattet som fastnar i halsen" missade jag faktiskt i Daddys recension som jag läste slarvigt. Annars hade jag nog beskrivit min läsupplevelse på ett litet mer unikt sätt. Jaja, skrivet är skrivet och hoppas recensionen bidrar till en större läsekrets!
SvaraRadera