Ninni recenserar

Nu har också Ninni, en av skribenterna på genusdebatten.se, recenserat Café Rättvisan:

"När man sitter på denna sida debatten i denna verklighetsfrånvända och faktiskt riktigt obehagliga tid och det känns så där tungt, ni vet? Så där så man upplever ”Jag orka bara inte en enda galenskap till….” Det är då, just då, man ska ha Café Rättvisan i sin hand. [...] Det är medicin för själen att kunna skratta åt eländet när detta blir för tungt att bära."

Hela recensionen finns här.

Jag passar också på att lägga med ett omdöme från en nybliven FB-vän:

"Lova att skriva fler böcker!! 'Café Rättvisan' fick mig att garva högt [...]".

Jag kommer med stor sannolikhet att skriva fler böcker och det är till stor del därför jag uppdaterar denna blogg och kommenterar andra bloggar så sällan numera. Prognosen är att jag fortsätter att ligga rätt lågt resten av året. Desto mer gläder det mig att så många andra hänger i och fortsätter kätteriet mot statsreligionen.

Aha

Jag går tidigt från träningen och straffar mig själv genom att lyssna på P1:s filmprogram Kino, trots att det bara tar några sekunder att höra vartåt det barkar: åt genusvinkeln till.

Programledaren Roger Wilson, feministiska journalisten Kristina Hultman och filmkritikern Fredrik Sahlin pratar om ”Jakten”, den danska filmen om en man som oskyldigt anklagas för att vara utövande pedofil. Hultman rynkar hörbart på näsan åt att regissören Thomas Vinterberg nyligen uttalat att den skandinaviska genusdebatten suger (”very disturbed debate”), och alldeles särskilt så den svenska.

Jag har inte sett filmen men tydligen avslöjas redan i trailern att den pedofilanklagade är väldigt, väldigt oskyldig. Publiken vet det men rollfigurens omgivning vet det inte. Det verkar alla vara överens om, även Hultman.

Men nu kommer det eventuellt anmärkningsvärda; trots den pedofilanklagades kända oskuld väljer nu Hultman att se honom som möjligt skyldig: ”Jag läste den nog också som att det finns en möjlighet att läsa honom som en pedofil som förnekar […] Jag gör om den i huvudet, liksom.”

Och då får jag en aha-upplevelse. Det är ju så de gör, de som med bevarat själslugn ser könsmaktsordningen och patriarkala strukturer överallt. Svårare är det inte att vara feminist. Förneka det du ser och hör i verkligheten, som Hultman gjorde med filmen. Fakta saknar betydelse och allt går att vända till det som står på den karta som visserligen ser lite underlig ut jämfört med det du förnimmer med dina sinnen men som – och det är allt som betyder något – är stämplad ”godkänd”. Det viktiga är att hitta onda män och kvinnliga offer, såväl i fiktionen som i verkligheten.

Bli feminist. Gör om tillvaron i huvudet.

Pitbullen och prinsessorna

En teori om den senaste gråtattacken:

Von Sydow tillhör det allra översta skiktet av den göteborgska överklassen och har sannolikt haft gräddfil till vilken sysselsättning hon än velat ha. Hon var ung och kvinna och därför efterlängtad hos mediecheferna, eftersom dessa egenskaper tidigare inte var lika vanliga hos journalister som de är numera.

Pascalidou hade inte samma gräddfil men var ung, kvinna och dessutom grekiska. En grym kombination.

Båda var också tillräckligt kompetenta för att slippa större friktionsproblem i sina karriärer. Så kommer då Josefsson, en man som inte kan beskyllas för att stryka folk medhårs i onödan. Han behandlar von Sydow och Pascalidou på samma sätt som han behandlar andra människor och som man sett så många gånger i tv genom åren. Som en pitbull.

Men ovan nämnda damer tror att det är för att de är just damer som Josefsson inte behandlar dem med de silkesvantar de blivit så vana vid. Och offerkoftan åker på.

Om Josefsson kan man uppenbarligen ha olika åsikter. Men det är odiskutabelt att han har gjort några av det här landets viktigaste journalistiska avslöjanden de senaste decennierna medan andra journalister kommenterat prinsessbröllop eller tramsat runt i Kanal 5.

Om genusfolkets läskunnighet

Patrik Svensson har ljugit lite om mig i Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/jag-ar-jarven--och-du-med/.

Han tar avstamp i föredraget "Naturen som genusfälla" i min fejkkonferens "Spräng gränserna!" och jämför med en bok han läst: "/.../ en studie av hur kön och genus representerats i SVT:s naturprogram under femtio år och en bok som ställer exakt samma frågor som det där skämtseminariet".

Men boken verkar inte alls handla om samma sak. Om Patrik Svensson lyckats förstå vad han läst i den, vilket jag inte skulle våga svära på, handlar den om hur man tolkar djurs beteende utifrån sina egna mänskliga erfarenheter. Det var knappast det som "Naturen som genusfälla" beskrev men som vanligt har genusvännerna svårt med fakta.

Och nej, något genmäle i Sydsvenskan kunde man inte tänka sig. Min första förfrågan om ett sådant löd
"

”Djuren är väl också människor” sjöng man i min barndom i signaturmelodin till tv-programmet Fablernas värld. Så tycks det fortfarande vara – ibland. Nämligen i de fall det passar genusvetarna.

Sex är inte bara motiverat av reproduktiva skäl och homosexualitet är naturligt, både hos maskar och elefanter, skriver Patrik Svensson. Om jag förstår hans aningen oklara resonemang rätt diskvalificerar detta förhållande mänskliga homofobers argument att homosexualitet skulle vara onaturligt hos människan.

Detta har jag över huvud taget ingen åsikt om. Människor får ha sex på precis vilka sätt de vill och jag skiter fullständigt i om deras preferenser överensstämmer med dem hos maskar och elefanter.

Men där Patrik Svensson i ovanstående fall söker stöd i naturen gör genusfolket tvärtom i de flesta andra fall. Eftersom flertalet djur aldrig har haft förmånen att uppfostras på genuscertifierade förskolor tenderar många av dem att falla in i förlegade könsrollsmönster; honan gör en sak och hanen en helt annan. Över detta faktum jublar sällan genusvetarna och än mer sällsynt är användandet av naturargument i genusdebatten. Konsekvens efterlyses – förgäves, eftersom det är genusvetenskap det handlar om.

Patrik Svensson skriver inte sanningen när han påstår att den första punkten i min testkonferens handlar om djurens beteende. Den handlar helt och hållet om människor i naturen, vilket lätt kan kontrolleras på http://caferattvisan.blogspot.se/2013/02/turd-session-light-tack-garna.html.

"

 

Fick nekande svar, skrev igen, nekades på nytt möjligheten till genmäle. Vilket var en händelseutveckling som inte var särskilt svår att förutse.

Stort tack till Ekvalist som uppmärksammade mig på Svenssons artikel!

Sjukvård som hämnd

”Kvinnor beskriver gynstolen som hög, kall, ostadig och utelämnande (sic).” Det konstaterar man bland annat på Hälsoteknik Halmstads sajt. Därför har man tillsammans med Vinnova tagit fram den så kallade androstolen, som beskrivs som en gynekologstol för män.

Som alla förstår är den traditionella gynekologstolens utformning ett resultat av patriarkatets illasinnade tankesmedjor. Visserligen skyller man på att stolen ser ut som den gör av medicinska skäl men det krävs inte många poäng i genusvetenskap för att se bortom sådana falska argument. Men nu är hämndens timme slagen; androstolen präglas av ”hårda, kalla och perforerade ytor”, den är tippningsbar och ”positionen utelämnande (sic)”.

Inte nog med detta. Till androstolen hör en väl synlig pappersrulle eftersom motsvarande rulle på en traditionell gynekologstol ”upplevs förmedla ord som ’smutsigt’ och ’ovärdigt’”. (Personligen vill jag dock invända att jag skulle känna mig mer smutsig och ovärdig utan en toarulle i vissa privata situationer.)

Som lök på laxen har handtagens storlek gjorts mindre än vad som passar en medelstor man.

Dock tycker jag att man kunde utvecklat idén ännu något mer när man ändå var i farten. Varför inte några vassa spikar där knäna vilar, möjlighet till elektrifiering i spannet 20-110 volt och en kamera ansluten till Internet?

Hälsoteknik Halmstad tycks höra till högskolan i samma stad och Vinnova är en statlig myndighet. Jag vill bara påpeka detta så att alla eventuella läsare av detta blogginlägg verkligen kan känna sig delaktiga i utvecklingen.

Nota bene: androstolen är en konceptuell produkt, vilket torde innebära att den åtminstone inte omgående är aktuell för masstillverkning i tomtefabriken. Men det kommer nog.

För att avsluta mindre ironiskt – jag är medveten om att en gynekologundersökning inte är en behaglig upplevelse. Men det är inte heller en prostataundersökning, inte ens utan en tippbar stol. Se t ex Juggens blogginlägg.

Länkat till androstolen: http://www.hh.se/6/559.html och www.androstolen.se.

Turd session light? Tack, gärna!

Feminism och genusvetenskap i dess extrema version lockar till satir. Någon som kallar sig Feministisk gryning gjorde nyligen en fullständigt lysande parodi på en feminist-/genuskonferens, benämnd Feministisk logistik. Se här och skratta!

Någon månad innan den kom ut på nätet hade jag dragit i gång ett eget litet projekt som till viss del liknade Feministisk logistisk. Fast bara, som sagt, till viss del; där både Feministisk grynings sida och min egen roman Café Rättvisan vill vara tydlig satir, omöjlig att uppfatta som verklighet, var min avsikt nu en annan. Jag ville se hur vansinnigt man kunde formulera sig i genussammanhang och fortfarande få folk att ta det för genuin verklighet. Och inte vilket folk som helst, utan genusvetarna själva. (Dock ser jag nu att vissa detaljer – trots skillnaden i mitt och Feministisk grynings uppdrag – är löjligt lika, bl a det där med organisationerna som finansierar det hela och den vegetariska lunchen. Men Feministisk grynings flyer är ojämförligt mycket snyggare än min taffliga inbjudan.)

Genusfolket hittar man på den mejllista som jag beskrev i mitt förra inlägg. Jag uppfann alltså en konferens med titeln Spräng gränserna! och gjorde under pseudonymen ”Maria Andersson, Svensk genusundersökning” en inbjudan där jag försökte hålla tonen ungefär som jag uppfattat den i de hundratals mejl som jag fått som medlem i den aktuella listan. Den diskursen är konstig som fan (se förra inlägget).

Men skulle genusfolket gå på detta? Skulle verkligen någon lockas av att tillbringa en förmiddag i april med att lyssna till föredraget ”Naturen som genusfälla” där ”pedagogen Lena Andersson” skulle berätta om på ”vilka sätt vi riskerar att falla in i traditionella könsrollsmönster när vandringskängorna tas på” och ”vilka berättelserna är om kvinnor, män och transpersoner bland blommor och bin”? Det måste väl ändå vara för idiotiskt?

Inte alls. Inte bara detta föredrag lockade, utan även eftermiddagens workshops där ”socialpedagog Alvar E Eliasson” (ett anagram på Valerie Solanas) bjöd in till en ”turd session light” (ni som läst Scum-manifestet vet vad det handlar om), där man även kunde få leta efter dolda genusmarkörer och fallosar i vägmärken och där skönandarna kunde få dekonstruera könet genom att byta kläder med varandra. Detta kan låta avskräckande men inte om man tillhör genusfolket. Ett tvåsiffrigt antal personer anmälde sig och ingen ifrågasatte denna fantastiska rappakalja. Två personer ställde sig dock en aning frågande till arrangören ”Svensk genusundersökning” som de aldrig hört talas om och heller inte hittade på nätet.

Men, alltså – inte en enda människa på den här mejlinglistan svarade att jag kunde ta mina fallosskyltar och köra upp dem i arslet. Inte någon!

Hela inbjudan finns sist i detta inlägg.

Experimentet slutade med att jag fick dåligt samvete och avbröt det i förtid. Jag var rädd att folk kanske skulle börja beställa tågbiljetter och fixa barnvakt bara för att kunna vara med på min fejkade konferens. Jag skickade naturligtvis mejl till alla anmälda och beklagade att konferensen måste ställas in på grund av problem med finansieringen och med att hitta en lämplig lokal. Jag förväntade mig då att få åtminstone några svarsmejl med ungefärligt innehåll ”jag visste att det var något skumt!”. Men inte – de fåtaliga svar jag fick tackade bara artigt för att jag var vänlig att meddela i god tid att det inte blev något.

Eftersom mitt syfte bara var att testa gränserna för genusvetenskapen och absolut inte att driva med enskilda personer kommer alla de som anmälde sig till ”konferensen” att förbli anonyma. Men det var alla möjliga – från förskolor, kommuner, universitet, diverse kulturinstitutioner. Jag vill heller inte tills vidare avslöja hur många som anmälde sig men det rörde sig om ett tvåsiffrigt antal. Cirka 20 procent av de anmälda var sådana som själva skickat något på mejlistan under de senaste månaderna.

Hur dumt kan det bli? Jag vet fortfarande inte. Jag lyckades i alla fall inte alls spränga gränserna för vad som kan sväljas med hull och hår av genusfolket; jag tror faktiskt inte att jag ens lyckades tänja dem.

Här följer inbjudan (mejladressen till vilken man skulle skicka sin anmälan är maskad):

 

Nybildade Svensk genusundersökning har nöjet att inbjuda till en heldag i praktiskt genusarbete:

Spräng gränserna!

Vi startar upp verksamheten med en heldag av normkritik och gränsöverskridande. Så här ser programmet ut:

 

8.30-9.30 Registrering, fralla och kaffe/te.

9.30-12.00 Föredrag: Naturen som genusfälla. Se längre ner för mer info.

12.00-13.00 Lunch

13.00-16.00 Workshops

Jämställdhet i praktiken – italienska erfarenheter

Inte bara Herr Gårman och gubbplogning

Turd session light

Kulturell dekonstruktion av könet

Dessa workshops går parallellt och du kan därför bara delta på en av dem. Se längre ner för mer info.

På kvällen går de som vill vidare till någon pub eller restaurang för fortsatt diskussion och samkväm. Då betalar var och en för sig.

Konferensen äger rum i Stockholm torsdagen 11 april 2013. Exakt var det hela går av stapeln avgörs av antalet deltagare och meddelas därför senare.

Med syfte att skapa en inkluderande atmosfär kommer vi att servera uteslutande vegetarisk mat under konferensen. Eventuella allergier behöver vi veta i förväg.

Deltagandet inklusive lunch och fika är gratis men eventuella återbud vill vi ha senast en vecka före konferensen äger rum.

Anmäl dig redan i dag till Spräng gränserna! genom att mejla nedanstående uppgifter till <”Maria Anderssons” mejladress>. Senast 15 februari måste vi ha din anmälan.

- Namn

- Arbetsplats, fakultet eller motsvarande

- Önskad workshop (vid för få anmälningar kan en workshop komma att strykas)

- Allergisk mot/äter inte (menyn är vegetarisk):

- Ev. behov av funktionsanpassning

mvh

Maria Andersson, Svensk genusundersökning

Epost: ”Maria Anderssons” mejladress igen>

Spräng gränserna! arrangeras av Svensk genusundersökning med stöd av stiftelsen European Gender Research.

Svensk genusundersökning – ett nystartat initiativ av European Gender Research

Naturen som genusfälla

Hur ser vårt genusförhållande till naturen ut? På vilka sätt riskerar vi att falla in i traditionella könsroller när vandringskängorna tas på? Vilka är berättelserna om kvinnor, män och transpersoner bland blommor och bin? Vad gör heteroparet på skogsutflykten och vad gör regnbågsfamiljen? Hur kan vi alla våga göra annorlunda nästa gång?

Pedagogen Lena Andersson tar med oss på en normbrytande och hisnande vandring i skogen, på ängen och längs sjön. Sätt på dig genusglasögonen och följ med! Sista halvtimmen är öppen för frågor och diskussion.

 

Workshops

Jämställdhet i praktiken – italienska erfarenheter

Vi studerar hur CEMR-deklarationen har implementerats i en liten italiensk stad. Experten på jämställshetsintegreration Daniela di Marco delar med sig av sina erfarenheter. Vilka svårigheter mötte de kvinnor som ledde projektet? Vilka metoder är effektivast för att bryta upp strukturer och mota bort gubbigheten ur maktens korridorer?  Obs! Denna workshop hålls på engelska.

Inte bara Herr Gårman och gubbplogning

Stadsvandring på jakt efter öppna och dolda genusmarkörer i trafiken. Var finns genusfällorna i gatumiljön? Falliska mönster i vägmärken – hur kunde vägmärken utformas i ett jämställt samhälle? Vi ställer många frågor och får förhoppningsvis några svar.

Turd session light

Socialpedagog Alvar E Eliasson presenterar sin egenutvecklade metod för att hjälpa män att kasta av sig det patriarkala oket. Workshopen avslutas med en praktisk övning. Förvänta dig många spännande avslöjanden och befriande skratt! (Deltagarna i denna workshop får räkna med att avsätta cirka en timmes förberedelsetid före konferensen.) Naturligtvis är även kvinnor och transpersoner välkomna att delta.

Kulturell dekonstruktion av könet

Queera förhållningssätt och queert skapande. Vilka krafter frigörs när rustningarna åker av och nya ovana förklädnader tas på? Vi byter kläder med varandra (till en viss gräns!), dansar, sjunger, målar och skriver. Denna workshop styrs till stor del av de önskningar och känslor som uppstår i mötet med den andra.

 

Genusfolket eller De underliga

Jag ser feminismen och genusvetenskapen som två sidor av samma mynt. Lite förenklat står enligt min mening feminismen för ondskan och genusvetenskapen för dumheten. (Observera att jag nu pratar om själva religionerna, inte människorna som bekänner sig till dem. De flesta av de troende feministerna/genusvetarna är sannolikt varken dumma eller onda.) Men för mig är feminismen så att säga Måns och genusvetenskapen både Bill och Bull.

I både studie- och underhållande syfte har jag en tid varit medlem på en mejllista för genusvetare. För en person som liksom jag inte alls är van vid diskursen är mejlen som kommer där en både roande och surrealistisk upplevelse.

Ett litet axplock av vad som erbjudits på denna lista under ett par månader:

seminarium ”Queera perspektiv på fittan”: ”Vårterminens första seminarium tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt (sic!) syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum för postseminarium och fittpyssel."

- kurs: “Genusmedvetenhet genom tango"

- “call for papers” till en ”publication”: “We invite  submissions exploring the repercussions and resonances of trans* representation in non-trans* contexts as well as work developing  trans* interpretations of creative work not originally intended to  engage specifically trans* people or concerns."

- Norma (Nordisk tidskrift för maskulinitetsstudier): ”Konstruktioner av maskulinitet i samtal om kollektivtrafik"

- Nora (Nordic Journal of Feminist and Gender Research): “Grossly Inadequate: Feminist Figurations, Neo-liberal Governmentality, and Comic Culture"

- workshop at the Center of gender research, Uppsala University: “Becoming (Post)Human: Crip theory - Gender studies – Animals"

- efterlysning med rubriken ”Gender and oil in north sea or scandinavian arctic‏”: ”En amerikansk vän och kollega, <förnamn> <efternamn>, är på jakt efter feministisk forskning om olja (utvinning, arbete, historia, etc) i Norge eller Sverige och jag undrar om någon på genuslistan” etc

- seminarium vid Centrum för genusforskning Karlstads universitet:  ”The changing affective economy of masculine machineries; the bodies of military masculinities in times of transition."

- lärlingspraktik: “Tack vare ett samarbete mellan folkbildningsförbundet Bilda, Urbana Studier, Göteborgs Universitet och Chalmers finns det resurser att ge ett visst arvode för att fungera som en sorts lärling under helgkurser i performativt konfliktingripande, feministiska mötestekniker, jämlikare samarbetsmetoder och om att queera härskartekniker, sexism och homofobi."

Min uppskattning är att det kommer cirka två-tre sådana mejl om dagen. Och då inställer sig frågan – vad kostar allt detta? Är det rimligt att vuxna människor ägnar sig åt fittpyssel och funderar över konstruktioner av maskulinitet i samtal om kollektivtrafik när undersköterskorna tjänar 15 000 i månaden och gamlingarna på ålderdomshemmen får gå och lägga sig halv fem på eftermiddagen? Hur kan Jan Björklund, som inte brukar vara rädd för att ryta som en korpral, låta det här fortgå?

Den mest centrala frågan är ändå: hur dumt kan det bli? Svaret är tråkigt nog: hur dumt som helst. Det finns inga gränser. Jag tänker inom ett par dagar återkomma till hur jag genom ett enkelt experiment har kommit till den slutsatsen.