Aha

Jag går tidigt från träningen och straffar mig själv genom att lyssna på P1:s filmprogram Kino, trots att det bara tar några sekunder att höra vartåt det barkar: åt genusvinkeln till.

Programledaren Roger Wilson, feministiska journalisten Kristina Hultman och filmkritikern Fredrik Sahlin pratar om ”Jakten”, den danska filmen om en man som oskyldigt anklagas för att vara utövande pedofil. Hultman rynkar hörbart på näsan åt att regissören Thomas Vinterberg nyligen uttalat att den skandinaviska genusdebatten suger (”very disturbed debate”), och alldeles särskilt så den svenska.

Jag har inte sett filmen men tydligen avslöjas redan i trailern att den pedofilanklagade är väldigt, väldigt oskyldig. Publiken vet det men rollfigurens omgivning vet det inte. Det verkar alla vara överens om, även Hultman.

Men nu kommer det eventuellt anmärkningsvärda; trots den pedofilanklagades kända oskuld väljer nu Hultman att se honom som möjligt skyldig: ”Jag läste den nog också som att det finns en möjlighet att läsa honom som en pedofil som förnekar […] Jag gör om den i huvudet, liksom.”

Och då får jag en aha-upplevelse. Det är ju så de gör, de som med bevarat själslugn ser könsmaktsordningen och patriarkala strukturer överallt. Svårare är det inte att vara feminist. Förneka det du ser och hör i verkligheten, som Hultman gjorde med filmen. Fakta saknar betydelse och allt går att vända till det som står på den karta som visserligen ser lite underlig ut jämfört med det du förnimmer med dina sinnen men som – och det är allt som betyder något – är stämplad ”godkänd”. Det viktiga är att hitta onda män och kvinnliga offer, såväl i fiktionen som i verkligheten.

Bli feminist. Gör om tillvaron i huvudet.